Parfymfloden i Hue insvept i dimma.
Vincent, Clémentine och Lilou
nedanför hotellrestaurangen.
Mr Phan Cu utanför Mandarin Café i Hue.
Minst två på varje fordon är ett minimikrav...
Japanska bron i Hoi An
Lanternorna på bron mellan
An Hoi-halvön och Hoi An.
Vi reste den nya vägen till Hue, via den nära 7 km långa tunneln. Efter Dalat har vi fått nog av slingriga bergsvägar, utsikten till trots. Förresten låg dimman tät över Hai Van-passet i förmiddags och så började regnet falla. Vi hade nog inte sett så mycket i alla fall, om vi hade valt den längre bergsvägen.
- Underbart, utbrast Lilou när hon skådade Parfymfloden från hotellfönstret.
Och ännu mer förtjust blev hon och Clémentine när vi åkte cykeltaxi genom Hues centrum. Vincent och jag var kanske av en annan mening...
I eftermiddags fick vi äran att träffa Mr Phan Cu, fotografen jag såg bilder av på Fojo i höstas. Han och hans familj driver Mandarin Café som är en mötesplats för resenärer. Mr Cu har ingen aning om hur hans bilder har hamnat i Kalmar men är väldigt glad över detta faktum.
Jag köpte en massa fina fotografier och fick en bunt vykort. I morgon blir det middag på kaféet och fler bilder.
Vem tog Shivas huvud i My Son,
undrade Clémentine...
My Son och Champatemplen.
Några tempel klarade bombningarna i My Son.
Hoi An a l'air fantastique avec toutes ces lanternes.
SvaraRadera